Klassiska teorier om innovation

Klassiska teorier om innovation

I förra bloggposten lovade vi ju att vi skulle börja bli lite mer teoretiska… Därför påbörjar vi en serie inlägg om innovationsteorier och -modeller. I denna veckas bloggpost börjar vi denna serie med att gå igenom några klassiska teorier om innovation.

De flesta av oss som är intresserade av innovation har väl också ett intresse för ekonomisk utveckling. För förståelse och för att ta del av den. Ekonomisk utveckling har ju nästan alltid varit intressant för samhället och politiker - Nationernas tävlan. Vad skapar ekonomisk utveckling - Är det land, labour… eller är det teknik? Klassiska teorier om innovation har sina rötter i tidiga tankar om teknologisk utveckling och ekonomisk tillväxt. Här är några av de mest framträdande klassiska teorierna:

Schumpeter och kreativ förstörelse

Man kan inte gå runt Schumpeters teori[1] om kreativ förstörelse och man kan ju inte disputera om innovation utan att nämna den dynamiske österrikiska ekonomen Joseph Schumpeter. Ekonomi kan vara tråkigt men Schumpeter var ingen tråkmåns. Enligt legenden brukade han hävda att han endast haft tre allvarliga ambitioner i livet. Att vara världens bästa ekonom. Österrikes bästa ryttare, och den bästa älskaren i Wien. Men erkände att han misslyckats som ryttare…

Åter till teorin om kreativ förstörelse. Teorin betonar att innovation drivs av entreprenörer som introducerar nya produkter, processer och marknadsstrukturer. Schumpeter ansåg att innovation var nyckeln till ekonomisk utveckling och att den mest markanta typen av innovation ofta var disruptiv, vilket ersätter gamla produkter och processer med nya och mer effektiva. Se vad som händer med postväsendet när vi kommunicerar digitalt. Se hur lågprisflyget ritar om en hel bransch. 

Diffusionsmodellen

Ett annan synvinkel på innovation handlar om hur nyheter sprider sig i samhället eller till exempel hur nya produkter och tjänster sprids på en marknad. Teorin brukar kallas för diffusionsmodellen[2], och är utvecklad av sociologen Everett Rogers. Modellen fokuserar på spridningen av innovationer genom en befolkningspopulation eller på en marknad. Modellen menar att innovationer sprids genom olika stadier: kunskapsförvärv, övertygelse, beslut, implementering och bekräftelse. Rogers ser spridningen av innovationer som en process där en innovation (a) är kommunicerad (b) över tid (c) bland individer i ett socialt system (d). Diffusionsmodellen betonar vikten av kommunikation och överväganden kring adoption (ta till sig innovationen) för att förstå hur innovationer accepteras och används. Det är viktigt att förstå att Rogers modell har en mycket bredare tillämpning än att ”kränga nya prylar på en marknad”. Här talar vi till exempel om hur nya idéer sprids i stora organisationer eller i samhället. Tänk normalfördelningskurvan tillämpad på de flesta förändringarna i samhället.

Första generationens innovationspolitik

Samtidigt som du läser den här bloggposten så sitter forskare, politiker och andra beslutsfattare och gnider geniknölarna för hur de ska utforma ”tredje generationens innovationspolitik”. Men vad var då den ”första generationen”. Jo, det var den ”linjära modellen för innovation”. Denna teori, också känd som "technology push"-modellen, föreslår en linjär process där innovationer genereras av forskning och utveckling och sedan tillämpas och förs till marknaden. Denna modell betonar en enkelriktad ström från vetenskaplig upptäckt till teknologisk utveckling och sedan till kommersiell användning. Modellen har dock kritiserats för att vara för enkelspårig och inte fullt ut reflektera kring det faktum att innovation ofta är resultatet av ett komplext samspel mellan flera aktörer och influenser. Ännu tokigare blir det när någon försöker använda sig av modellen för att förstå innovationsprocesser i enskilda företag. Eller för att man kritiserar modellen för att inte kunna användas i företag. Modellen är nog främst utvecklad för att förstå och forma forskningspolitik under den senare hälften av 1900-talet[3].

Rostow och teknologins stadier

Rostows teori[4] om teknologins stadier utgår ifrån en modell för ekonomisk utveckling med fem distinkta faser. Den inledande fasen är det traditionella samhället, där ekonomin är huvudsakligen agrar och teknologin primitiv. Därefter följer förutsättningarna för tillväxt, där infrastrukturella förbättringar möjliggör ökad specialisering och handel. I nästa steg, tillväxtsteget, accelererar ekonomisk tillväxt genom industrialisering och urbanisering. Mognadsfasen kännetecknas av stabiliserad tillväxt, avancerad teknologi och diversifierad ekonomi. Till slut når samhället åldrandet av samhället, där tillväxten avtar och fokus skiftar till att upprätthålla befintlig infrastruktur och förbättra välfärden. Denna modell framhäver teknologins roll som en drivande kraft bakom ekonomisk utveckling och betonar övergången från enkla agrara samhällen till moderna, industrialiserade nationer. 

Dessa klassiska teorier om innovation har haft en betydande inverkan på hur vi förstår och studerar innovationsprocessen. Även om de har kritiserats och utvecklats vidare av senare forskning och teorier, fortsätter de att bidra till vår förståelse för hur innovationer uppstår, sprids och påverkar ekonomisk utveckling. I nästa bloggpost kommer vi prata vidare om lite nyare innovationsteorier.

Häng med, vi ses i nästa post i Innovationsbloggen!

Joakim Falkäng och Mikael Berg

Innovationsbloggen startsida