Digitalisering i sjukvården – högtflygande planer, men praktiken…
För att accelerera digitaliseringen av vården investeras det i ny IT-infrastruktur som höghastighetsnät och de senaste trådlösa teknikerna och i medicinskteknisk utrustning (MT) som avancerade uppkopplade sensorer, bildbehandlingsutrustningar, med mera. Leverantörerna av MT-utrustning investerar stora belopp i alltmer komplexa, moderna och kapabla kliniska lösningar för realtidsövervakning, dataanalys, vårdtagarburna sensorer, etc. Men plötsligt tar det STOPP!
Johan Glantzberg har mer än åtta års konsulterfarenhet från sjukvården, bland annat som projektledare för IT-etablering på Nya Karolinska sjukhuset och etablering av nätverk för ett flertal medicintekniska lösningar samt IT-upphandlingar. Här delar han med sig av några av de erfarenheter han tillsammans med sjukvården, MT-leverantörer och IT-tjänsteleverantörer kämpat med.
Digitalisering är ett sätt att öka effektiviteten och ge många fördelar i vården – till exempel omedelbar datafångst och datadelning, underlättad diagnosticering, ökad förmåga till storskaliga analyser plus praktiska fördelar – exempelvis att vårdtagare via trådlösa sensorer kan röra sig fritt, vilket i sig bidrar till läkningen.
Topp och botten hänger inte ihop
Tänk dig det senaste inom bilsport: ett snyggt, avancerat fordon, stark motor, AI-analys av energiförbrukningen m m. Till denna bygger vi en perfekt vägbana att köra på, rätt dosering, rätt bredd, inga gupp. Och så sätter vi hjul av artonhundratals-modell med träekrar och slityta av stål på fordonet...
Trots avancerade vårdapplikationer och avancerade nätverk, så är MT-utrustningarnas förmåga att nyttja modern kommunikationsteknik låg. Låt mig ge några exempel:
- Sedan början på 2000-talet finns standarder för trådlösa nätverk att förhandla mellan sändare och mottagare vilken sändare som är bäst för kommunikationen med en ansluten klient, när klienten rör sig genom nätverket. MT-utrustning avsedd att bäras av vårdtagare har ofta inte denna funktion, inte ens nu 20 år senare. Det leder till att de tappar anslutning när de förflyttas för långt eller för fort – vilket kan utgöra patientrisk.
- Idag ligger IT-säkerhet högt på agendan. Bäst säkerhet erhålls om utrustningen identifieras med digitalt certifikat. Certifikat är svåra att förfalska, har en bestämd livslängd och det finns system att automatiskt livscykelhantera dessa. Certifikaten gör att IT-utrustning (till exempel servrar och PC) kan identifieras och uppdateras kontinuerligt. Tyvärr är det väldigt få MT-utrustningar som klarar av att hantera certifikat. Ofta behöver man manuellt ange statiska användarnamn och lösenord på varje utrustning vilket stjäl mycket tid. Ibland är identifikationen simplare än så och med motsvarande effekt på säkerheten. Sjukhus är stora organisationer och ligger ofta i ålderstigna byggnader. Det saknas utrymmen för utökning av nätkapacitet och ibland saknas även 4G/5G mobiltelefoni, vilket omöjliggör datakommunikation över mobilnätet.
- Naturlagar och IT-standarder sätter gränser. Trådlösa nätverk kan hantera tio samtidiga nätverk (fem SSID på de två standardiserade wifi-frekvensbanden). Av informationssäkerhetsskäl behöver ett av dessa reserveras för till exempel besökare (gästnät), ett annat för PC:ar. Inom EU krävs dessutom att alla universitet ska erbjuda nätet Eduroam till studenter. Till detta kommer att MT-utrustningarna ofta kräver ett eget nätverk för just deras utrustning – det är så utrustningen är byggd och certifierad för vårdproduktion. Det är inte ovanligt att alla de tillgängliga tio nätverken blir upptagna. Då måste sjukhusets it-organisation ta till speciallösningar – till exempel att stänga av ett av näten på en viss plats, för att ett annat nät ska kunna finnas där. Då fungerar inte den borttagna tjänsten i det utrymmet.
Men hur ska vårdgivare göra då?
Givet att vi inte kan ändra på naturlagar, att standarder gäller och att MT-leverantörerna är senfärdiga att implementera dagens moderna standarder, behöver vi:
- Ta till oss att it-avdelningen inte kan lösa allt. Vårdgivarna behöver fundera på om all vård med tillhörande MT-utrustning behöver kunna flöda fritt överallt? Vilka avgränsningar i MT-utrustningar och lokationer kan vi göra, så att vi kan nyttja MT med full patientsäkerhet just där?
- Informera vårdgivare om eventuella risker och den extra vaksamhet de bör ha, till exempel vid transport mellan byggnader med olika nätverk.
- Beakta redan existerande IT-miljö vid upphandling av tillkommande MT-utrustningar. Finns möjlighet för ytterligare ett WiFi-nät?
Det kommer att bli bättre
Nya standarden WiFi 7, planerad att komma 2024, tillåter fem gånger högre hastighet och dubbelt så många samtidiga nät. Fråga är när MT-utrustningarna, som idag stöder WiFi 3 (från 2003) eller 4 (2008) kommer att ha förmåga att dra nytta av WiFi 7? Först då kan vi sätta moderna hjul på det högteknologiska fordonet ovan.
Men när?
I upphandlingar saknas ofta insikt i de tekniska krav och förutsättningar som finns och den komplexitet som digitalisering kräver och medför. En lyckad digitalisering bygger på att toppen (MT-utrustningen) och botten (IT-förmågor) kan hänga ihop på ett patientsäkert sätt.
Fram till att vårdens verktyg har lika moderna kommunikationssätt som de mobiler, paddor, med mera vi har privat måste MT-, vårdverksamhet och it-organisationer samverka gemensamt om behov och möjligheter.
