Från stroke till IRONMAN – Om att aldrig ge upp

Tänk dig att du är med om en livskris. Vad gör du? Lägger du dig ner och hoppas på att allt ska gå över? Eller fortsätter du att drömma och blicka framåt? Projekt- och förändringsledaren Mikael Andersson vet hur det är att vara med om saker som vänder upp och ner på hela tillvaron. Här får du ta del av hur han har tänkt, och tänker, i tider av motgång och kamp!

Hej Mikael! Berätta – vem är du?
– Jag bor i Jursla utanför Norrköping och i somras är det 20 år sedan jag flyttade in i mitt hus. Min dotter Cornelia var bara sex veckor gammal när vi flyttade hit. Jag har också två killar, Gabriel och Wilhelm.

Idrott har alltid legat mig varmt om hjärtat; både att utöva och att titta på. Jag spelade fotboll, hockey och tennis när jag växte upp. Detta var mitt under Björn Borg-eran och för er som är lite yngre så kan jag berätta att han var världens bästa tennisspelare på den tiden. Hockeyn tog dock överhanden och jag spelade till jag var 24 då jag flyttade från Kalmar för att plugga i Linköping. Jag har varit gympalärare på Friskis & Svettis i nästan tio år, men numera är det triathlon som gäller. Förutom träningen så är jag en grym kock och jag gillar Baroloviner. Jag har faktiskt alla “Allt om mat”-tidningar från hela 90-talet hemma. En annan rolig sak är att min dotter, i höst, medverkar i en film som heter Goliat. Den har premiär den 5 oktober!

Det är så häftigt när man lyckas få ett team att dra åt samma håll och åstadkomma något som de inte trodde var möjligt.

Du arbetar som projekt- och förbättringsledare. Varför brinner du för just det?
– Så länge jag kan minnas har jag alltid försökt se hur man kan göra saker och ting mer effektiva och snabba. Alltså – inte så mycket prylar, utan mer fokus på hur man utför saker, exempelvis hur man fyller en diskmaskin så att man kan plocka ur disken snabbt. Jag tror det kommer från mamma och pappa som alltid strävade efter att vi skulle få det bättre och bättre genom att ta små steg i taget. Jag har alltid haft lätt för att se förändringar och acceptera dem, men det har ju inte alla. Så min utmaning är ofta att lugna ner mig själv och jobba med team så att alla kommer på båten. Jag älskar ju Toyotas princip “ständig förbättring”. Att bli lite bättre varje dag. Precis så försöker jag leva mitt liv. Det är så häftigt när man lyckas få ett team att dra åt samma håll och åstadkomma något som de inte trodde var möjligt.

I samband med stroken lärde jag mig att livet är skört och att det gäller att uppleva saker innan det är för sent.

Du beskriver dig själv som målmedveten och att du gillar höga mål både privat och i arbetslivet. Hur kommer det sig?
– När jag tänker tillbaka på mitt liv så ser jag att jag mått bäst när jag haft mål att sträva efter. På gymnasiet skulle jag bli officer i flottan. Jag gjorde lumpen där, men insåg att det nog inte var något för mig. Därefter jobbade jag några år för att sen bestämma mig för att jag ville bli civilingenjör. Det blev jag kring julen 1993. Jag ville även springa Stockholm Marathon och det gjorde jag 1995 och 1996. Jag fick mer och mer utmanande jobb, men plötsligt fick jag en dålig chef på ett jobb och dessvärre stannade jag på det företaget alldeles för länge.

Jag mådde väldigt dåligt och 2011 fick jag en stroke. Nu hade jag en himla tur att jag inte fick några men av den. Mer än de jag hade innan, vill säga… I samband med stroken lärde jag mig att livet är skört och att det gäller att uppleva saker innan det är för sent. Jag famlade ett par år och mådde dåligt, samtidigt som jag tränade sporadiskt. År 2013 var jag i Kalmar för att heja på en barndomsvän som skulle köra IRONMAN. IRONMAN är ett triathlon som innebär 3,8 km simning följt av 180 km cykel och så avslutas det hela med ett marathon på 42195 meter. När jag var i Kalmar och upplevde den fantastiska stämningen så kände jag: “Wow! Det här bara måste jag ju göra en gång!”. Jag åkte hem och köpte en cykel och började försöka lära mig att crawla och mitt mål var att köra IRONMAN i Kalmar 2015. Det jag gjorde jag och sen körde jag det även 2016. Jag hade ingen aning om vad jag gav mig in på 2013, men det har blivit en livsstil. Jag förändrade min kost och insåg att en stor anledning till min stroke var på grund av vad jag åt. Träningen gör att jag mår mycket bättre och orkar mycket mer. Och aldrig kunde jag gissa att triathlon skulle passa mig så pass bra. Det handlar ju om att göra saker lite bättre hela tiden; man kan alltid förbättra sig både som proffs, eller som jag – som en glad amatör.

2014 startade jag mitt konsultföretag och det är det bästa jag gjort i hela mitt yrkesliv. För ett år sen blev jag Kvadratare och det har jag aldrig ångrat!

När jag tänker tillbaka på mitt liv så ser jag att jag mått bäst när jag haft mål att sträva efter.

Vilka är dina bästa på hur man håller sig positiv och inte “ger upp”?

1. Det är viktigt att ha en eller flera drömmar om något man vill göra i livet. Jag drömmer till exempel om att jag en gång i livet ska kvalificera mig för att få köra VM i IRONMAN på Hawaii. Min dotter Cornelia drömmer om att bli författare, min son Gabriel drömmer om att bli rockstjärna och min son Wilhelm drömmer om att spela i Barcelona.

2. Sätt upp mål och delmål som tar dig mot din dröm. Jag ska ta hjälp av en coach för nästa års utmaningar. Cornelia skriver mycket dagbok, Gabriel håller på att lära sig spela gitarr och Wilhelm tränar extra med en ambitionsgrupp i Åby IF.

3. “Allting går att genomföra – det omöjliga tar bara lite längre tid.” Jag älskar det citatet! Ge upp kan andra hålla på med. Ge aldrig upp!

4. Spana in Kjell Enhager som coachar bland annat företag, idrottare och operasångare. Han är underbart inspirerande! Susanne Petterssons bok “Bryt ihop och kom igen” hjälpte mig också otroligt mycket 2013-2014 när jag var nere.

Tack för din fina berättelse, Mikael!