Min alldeles egna supporterklubb
− Jag gick länge och tänkte på att starta eget. Det tog flera år innan jag insåg att jag faktiskt kan och får gå min egen väg. Att det är ok. Jag får jobba med det jag vill och på mina villkor. Jag måste inte göra som alla andra gör. Så för ungefär ett år sedan föreslog min man sådär i förbifarten att “Varför startar du inte eget?” när jag nämnde att jag ville göra något nytt. Efter att ha vridit och vänt på frågan i tre dygn så hade jag bestämt mig. Jag SKA starta eget. Så kontaktade jag Sara, en före detta kollega som redan gjort resan till egenföretagare − och på den vägen är det.
I samband med internationella kvinnodagen denna vecka uppmärksammar vi kvinnliga egenföretagare. Idag träffar vi Christine Enhörning, scrum master och egenföretagare ansluten till Kvadrat Sundsvall.
Christine Enhörning, scrum master och egenföretagare ansluten till Kvadrat Sundsvall.
− Det är lätt att känna att du är helt utlämnad när du startar eget. Det var den största rädslan jag hade innan jag började resan som egenföretagare. Vem kan hjälpa mig? Vad händer om jag inte får uppdrag? Tänk om si...? Tänk om så...? Men efter ett tag började jag tänka att jag borde också klara det för det är ju så många andra som har startat eget före mig och som lever på det. Många har varit egenföretagare i många år.
Från att ha varit rädd för att misslyckas så infann sig istället tanken på hur mycket jag skulle ångra mig om jag inte startade eget. Den förändringen i tankesätt fick jag hjälp med av min alldeles egna supporterklubb. När jag började prata med nära och kära, vänner och egenföretagande (främst) kvinnor som jag hade runtomkring mig om tanken på att starta eget så fick jag många inspirerande hejarop. Och hade jag några tveksamheter så fick jag stöttning och peppande pratstunder. Många kom med tips och råd på allt mellan himmel och jord.
Ett specifikt tillfälle där jag utökade mitt team med stöttande personer var under en vinprovarkväll för kvinnor som Kvadrat höll i Sundsvall. Där träffade jag flera intressanta kvinnor, både som jobbar som anställda och som är egenföretagare. Flera av dem ingår numera i min hejarklack.
Från att ha varit rädd för att misslyckas så infann sig istället tanken på hur mycket jag skulle ångra mig om jag inte startade eget
Det som kan sägas är att jag definitivt inte kände mig ensam. Inte någon gång under min resa mot att starta eget. Jag känner mig inte ensam nu heller, för jag har ett nätverk med personer runtomkring mig som hjälper och stöttar.
Utan dem vet jag inte om jag vågat ta risken eller rättare sagt chansen (!) att göra min egen resa genom arbetslivet. Det har varit värt så mycket att ta steget och bli egenföretagare, att välja uppdrag som känns bra och att ha friheten att välja vilken utbildning jag vill gå (kanske bara för att jag är nyfiken på ämnet). Livet blir så mycket rikare av att få bestämma själv, när jag samtidigt vet att jag har min supporterklubb som hjälper och stöttar när jag behöver det.
Jag vet inte om det är typiskt kvinnligt att vara försiktig, att inte våga ta risker. Men jag ser skillnad i hur kvinnor respektive män vågar. Tyvärr är vi kvinnor ofta mer försiktiga i vad vi tar oss för. Ofta fungerar vi som sambandscentral i familjen, vilket är viktig uppgift. Den kan dock göra att vi inte riktigt tar för oss. Samtidigt är det så viktigt att få jobba med saker man tycker om och tycker är roligt. Då blir det också lättare att få balansen i livet att stämma. Det blir som att allt det andra bara faller på plats och de olika delarna i livet känns enklare att hantera.
